inte så vårig i färgerna, men den speglar mitt inre ganska väl just nu
påsken kommer för mig att innebära en hel del grubblerier;
fick ett besked idag att en elev på ett högstadium avslutat sitt liv
ingen jag kände, men; varför?
hur kan man känna att det inte längre finns något enda litet hopp om att livet ska bli bättre?
sånt här är verkligen tärande...
sköt om er därute, och krama om era tonåringar och berätta för dem hur oerhört älskade de är och att inga problem är för svåra för att lösa...
//Jenny



